Supermåne — 14% större och 30% ljusare

Alla supermånar 2025–2030

Tabellen nedan visar samtliga supermånar mellan 2025 och 2030. Datumen är baserade på fullmånar som inträffar när månen befinner sig nära perigeum. Klicka på årets fullmånesida för tider och övriga detaljer.

Se fullständiga fullmånekalendrar per år: fullmåne 2025, fullmåne 2026, fullmåne 2027, fullmåne 2028.

Varför ser supermånen större ut?

Månen kretsar runt jorden i en elliptisk bana, inte en perfekt cirkel. Det innebär att avståndet mellan jorden och månen varierar under varje omlopp. Den närmaste punkten kallas perigeum och ligger på cirka 356 500 km. Den mest avlägsna punkten kallas apogeum och ligger på cirka 406 700 km.

Skillnaden mellan dessa ytterligheter är ungefär 50 200 km, vilket motsvarar cirka 12 procent av det genomsnittliga avståndet (384 400 km). När fullmåne sammanfaller med perigeum ser vi månen från kortare avstånd, och den upptar därmed en större yta på himlen.

I siffror innebär det att supermånens skenbara diameter är runt 33,5 bågminuter jämfört med minimånens cirka 29,4 bågminuter. Det ger en storleksskillnad på ungefär 14 procent. Eftersom ljusstyrkan beror på den belysta ytan (som ökar kvadratiskt med diametern) blir en supermåne upp till 30 procent ljusare.

Supermåne vs minimåne — Jämförelse

Minimåne (micromoon) är motsatsen till supermåne: fullmåne vid apogeum. Tabellen nedan jämför de tre scenarierna sida vid sida.

Termen "minimåne" används sällan i media trots att fenomenet är lika vanligt som supermåne. Det beror helt enkelt på att en mindre, svagare fullmåne inte genererar samma nyhetsintresse.

Kan man verkligen se skillnad?

Den ärliga sanningen: 14 procent större diameter är svårt att uppfatta med blotta ögat om man inte har en referensbild att jämföra med. Våra ögon saknar en inbyggd skala för att bedöma absolut storlek på himlen. Hade man kunnat placera en supermåne och en minimåne bredvid varandra hade skillnaden varit tydlig, men i praktiken ser man bara en måne i taget.

Ljusstyrkan är däremot lättare att uppfatta. En 30-procentig ökning i ljus märks särskilt om himlen är molnfri och du befinner dig utanför stadsbelysningen. Supermånen kastar tydligare skuggor och lyser upp landskapet mer påtagligt.

Det som oftast gör mest visuellt intryck är dock den så kallade månillusionen. När månen stiger nära horisonten ser den enormt stor ut på grund av hur hjärnan tolkar storlek i förhållande till träd, byggnader och landskap. Denna illusion har ingenting med supermåne att göra, utan uppstår vid varje månuppgång, men i kombination med supermåne förstärks den upplevda effekten.

Så tittar du på supermånen

Supermånen kräver ingen speciell utrustning. Till skillnad från solförmörkelser behöver du inga skyddsglasögon. Månen är aldrig tillräckligt ljus för att skada ögonen. Här är de bästa tipsen för att få ut mest av upplevelsen.

• Välj rätt tid: Den mest dramatiska vyn är vid månuppgången, när månen är nära horisonten. Kontrollera exakt tid för månuppgång på din ort via timeanddate.com.
• Hitta fri sikt mot öster: Månen stiger i östlig riktning. En plats med fri horisont, som en strand, öppet fält eller höjd, ger bäst upplevelse.
• Undvik ljusföroreningar: Även om supermånen syns tydligt i städer, får du mest av ljusstyrkan om du befinner dig utanför tätbebyggt område.
• Fotografering: Använd stativ och en telebrännvidd (200 mm+) för att fånga detaljer. Exponera för månens yta, inte omgivningen, annars blir månen överexponerad. Låg ISO (100–400) och kort slutartid (1/125–1/250 s) fungerar bra.
• Kikare: Ett par vanliga kikare (8x42 eller 10x50) räcker för att se kratrar och månhav i detalj under en supermåne.

Se även vår sida om månens faser om du vill förstå hela mångångscykeln.

Myter om supermånen

Termen "supermåne" myntades 1979 av astrologen Richard Nolle. Det är värt att notera att ursprunget inte är astronomiskt utan astrologiskt. Nolle definierade supermåne som en ny- eller fullmåne som inträffar inom 90 procent av perigeum. Sedan dess har begreppet fått enormt genomslag i populärkultur och medier, men flera myter har följt med.

Myt: Supermåne orsakar jordbävningar. Det finns inga vetenskapliga belägg för detta. Studier har undersökt korrelationen mellan tidvattenkrafter och seismisk aktivitet utan att hitta ett statistiskt signifikant samband. USGS (United States Geological Survey) avfärdar kopplingen.

Myt: Supermåne utlöser vulkanutbrott. Samma sak gäller här. Den extra tidvattenkraften från en supermåne jämfört med en vanlig fullmåne är marginell och räcker inte för att påverka magmakamrar i jordskorpan.

Myt: Supermåne påverkar beteende och psykisk hälsa. Ordet "lunatic" kommer från "luna" (måne), men metaanalyser av studier om månens påverkan på mänskligt beteende visar inga konsekventa effekter. En stor studie publicerad i Psychological Bulletin granskade 37 studier och fann inget samband mellan fullmåne och nödsituationer, brottslighet eller psykiatriska inläggningar.

Fakta: Det enda vetenskapligt bekräftade fenomenet är en marginell ökning av tidvattnet, som vi går igenom i nästa avsnitt.

Supermåne och tidvatten

Det finns en reell fysisk effekt av supermåne: något högre tidvatten. Månens gravitationskraft orsakar tidvatten på jorden, och när månen är närmare (vid perigeum) blir kraften starkare. En supermåne ger upphov till så kallat perigeum-springflod.

I praktiken innebär detta att tidvattnet kan vara cirka 5 centimeter högre än vid en vanlig fullmåne. Den totala skillnaden mellan en supermåne-springflod och ett normalt tidvatten kan vara upp till 15–20 centimeter, men detta beror också på lokala förhållanden som kustgeografi och vindförhållanden.

I Sverige, som omges av Östersjön och Västerhavet, är tidvatteneffekterna generellt sett små. Östersjön har nästan inget astronomiskt tidvatten alls på grund av sin avskärmade geografi. Längs den svenska västkusten (Göteborg, Bohuslän) finns ett mätbart men begränsat tidvatten, och supermånen gör minimal skillnad där.

Sammanfattningsvis: supermånens tidvatteneffekt är vetenskapligt verklig men praktiskt försumbar i Sverige. Den orsakar inte översvämningar eller andra problem. Läs mer om hur fullmånen påverkar oss på vår sida om fullmåne och påverkan.